Jag ligger på mage. Blundar. Känner min kropp där jag ligger på sängen. Naken, med lätt särade ben. Solen lyser in genom fönstret och värmer mitt allra heligaste. Men det är inte bara solen som värmer mellan mina ben. Även om jag inte ser honom, så känner jag honom. Jag känner hans närvaro. Jag vet PRECIS vad han gör. Hur han lika naken rör sig runt sängen, betraktar mig, nästan som ett byte som ska bli hans så som så många gånger förr. Men han rör mig inte. Inte än…
Jag ligger på mage. Stilla. Andas tungt trots att jag försöker framstå som oberörd. Låtsas som om han inte har spänt ögonen i mig. Låtsas som om det inte eggar mig. Nästan hycklar fram en likgiltighet inför att jag vet att han står bakom mig med ett stadigt grepp runt sin hårda kuk. Hur han triggar sig. Vankar fram och tillbaka och inväntar de där rätta ögonblicket. Han är fantastisk på att känna just det – ögonblicket då jag inte kan låtsas längre. Ögonblicket då allt skvalpar över och min påklistrade likgiltighet blir till hunger och begär. Då jag vill ha honom mer än något annat.
Det är det han väntar på. Det är det jag väntar på. På att varken han eller jag kan vara kvar där på kanten utan måste ta oss över den och ge oss hän. På att de svullna blygdläppar som blottas mellan mina fylliga lår har lockat honom tillräckligt. På att han inte längre kan motstå kukens längtan att få känna vätan mot ollonet och långsamt pressa sig in i mitt trånga innersta. På att han bara måste komma in bakom mig, ställa sig på knä mellan mina ben och med ett stadigt grepp dra mig bakåt mot honom – praktiskt taget trä mig på hans kuk. På att ingen av oss längre kan hålla emot.
…men det är långt kvar tills dess… Tills allt bara försvinner och lusten tar över!


